Vackra, vemodiga höst.
När jag var yngre var min favoritårstid definitivt hösten. Nu är det snarare sensommar och tidig vår. Alltså när det inte är för varmt, men heller inte för kallt eftersom jag är så himla frösen (frusen).
Jag älskar fortfarande den tidiga hösten när allt är så vackert. Alla sprakande färger och den friska luften. Som det är just nu. Men samtidigt får jag ångest av att det blir mörkare och mörkare, och att ett nytt år närmar sig utan att jag uträttat något särskilt. Ja, så känns det iallafall.
När jag var yngre tyckte jag bara det var mysigt med mörkret. Att mysa inne med tända ljus. Visst, det ÄR mysigt, men samtidigt finns ångesten där, liksom på lur.
Bilden ovan har min pojkvän tagit. Jag tycker den är sådär mysigt mystisk och lagom ruggig.
Julen...
Jag vet att det är över 2 månader kvar till jul, men ångestångestångest redan nu! Eller sedan en månad tillbaks egentligen. För detta året har jag tänkt åka hem och fira jul med familjen. Har inte gjort det sen julen-05. Och pappa frågar "när får man träffa dig igen då?" och jag har så dåligt samvete. Jag vet inte, mamma kanske förstår, men det gör INTE pappa. Han tycker bara jag är löjlig.
Just det, glömde säga att mina tvångstankar kretsar väldigt mycket kring min familj. Det är hemskt! Jag kan inte umgås med dom på ett normalt sätt och det gör mig OCH dom jätteilla. Jag har aldrig sagt till dom att tvångstankarna kretsar så mycket kring dom. Men jag tror att mamma fattar det. Jag älskar ju min familj och tycker inte att dom är äckliga egentligen.
Eller pappa har jag väl alltid tyckt är lite äcklig. Han är inte så jättenoggrann med hygien, speciellt inte när han drack och knarkade som mest, och nu när han fått stroke så orkar han väl inte sköta det så mycket. Bara av att skriva det här får jag jättedåligt samvete. Som att jag snackar skit om farsan.
Iallafall, jag känner mig smutsig om jag kommer i kontakt med något som min familj har varit i kontakt med. Det gäller hela släkten. Det är så sjukt!
Om jag får ett julkort från en släkting så är brevlådan nersmutsad för alltid, och därmed all annan post jag får.
Ska jag fira jul hemma så kommer jag behöva skaffa ett par skor som jag kan slänga sedan. Jag kan inte ha med mig mobilen för då smutsas ju den ner. Kläderna jag har på mig måste jag tvätta minst 2 ggr efteråt och mig själv...ja jävlar, det tar ett bra tag i duschen kan man säga. Sedan är golvytan jag gått på innan jag duschat smutsig och dörrhandtaget och den platsen där jag lagt dom smutsiga kläderna. Och duschen måste nog göras ren också eftersom innan jag blev ren så skvätte jag runt smutsigt vatten. FAN VA SJUKT!!! Och just det, jag kan inte sova hemma hos mamma eller ens använda toaletten där så jag måste bo på hotell. Usch, jag önskar jag vore "normal".
Mens, gråt, råttor och bråk.
Segaste söndagen på väldigt länge. Sovit till (håll i hatten) 17.20! Visst är jag ett nattdjur men detta var nog ett slags rekord för mig, om jag inte är sjuk eller nåt. Fick iofs mens ikväll och mådde dåååligt. Får mens ungefär varannan månad och då känner jag mig som en klubbad gök. Kan få feber, huvudvärk, kramper i hela kroppen, bli illamående och bara ynklig. Brukar inte få traditionell mensvärk, eller vad man nu ska säga. Sånt som tjejer brukar klaga på.
Jag har varit extremt sentimental hela helgen också. I fredags var jag på fest och så var det någon som satte på 'Tusen bitar' med Björn Afzelius och jag började grina. Gråter också när Babars mamma dör. Gjorde jag nog inte ens när jag var liten.
Idag fick jag se bilder av mina blivande inneboende råttflickor. Dom var så otroligt fina och jag grät igen. Men detta var ju glädjetårar. Cloudy Snail Sucker och Buttermilk Racer flyttar nog in nu till veckan. Iiiiiiiiiiiiiii!!!! Längtar!
Sedan något tråkigt. Bråkade med min pojkvän. Via MSN! Trist. Så sa han något classy i stil med "fuck off " och loggade ut. Jag kan inte ringa honom så det är väldigt frustrerande. Skickade ett mail men har inte fått något svar. Störigt. Men nä, nu orkar jag inte tänka på det. Ska nog sova nu. Ja. Gonatt.
